Nu äntligen efter ytterligare ett bakslag tidigare i veckan så känns det som vi är på rätt väg. Bell är pigg, hon går på alla fyra tassarna och såret läker. Det hade gått betydligt fortare om vi inte hade åkt till Göteborg i måndags och fått en helt ny behandling. Så fort det nya bandaget var på plats slutade hon gå på benet igen. Jag tänkte först att det säkert berodde på en ny situation. Det har hittills tagit någon dag för henne att acceptera nya behandlingar. Men när ett dygn gått och det blev tisdag eftermiddag och hon fortfarande inte gick på benet ringde jag till Skara och åkte in för att de skulle kolla på det.
Vi hade oturen att få en helt ny veterinär som inte hade koll på Bells situation. Så det enda hon gjorde var att känna på bandaget lite och konstatera att det såg ut att sitta bra och sedan skickade hon hem oss.
På återbesöket i fredags togs bandaget av för det skulle bytas och då konstaterade de att det hade skavt bort det som hade läkt tidigare och vi var tillbaka på ruta ett igen. Man kan säga att det inte var långt kvar till ett bryt för min del. Men jag påpekade det uppenbara och min syn på det hela på ett civiliserat sätt.
Nu har vi gått tillbaka till samma behandling som vi hade innan besöket i Göteborg. Ett special bandage uppbyggt av en mjuk mepilex med ett hål i mitten för att avlasta såret. Själva hålet täcks sedan av en liten lucka så man lätt kommer åt att behandla med subrasorb gel. Detta är det absolut effektivaste på just det här trycksåret.
Man ser verkligen en enorm skillnad sedan i fredags. Ny vävnad, massor av granulationsvävnad och fuktigt och fint. Vi ska tillbaka till Skara på tisdag och då jäklar om de ändrar behandlingen igen då!
Är det nått jag har lärt mig på det här så är det att alltid ifrågasätta veterinärerna, lite på din magkänsla och kräv att få träffa en och samma veterinär hela tiden. Absolut ingen annan! När jag skriver att man ska ifrågasätta veterinärerna så menar jag inte direkt deras kompetens utan mer om de tänkt igenom alla alternativ och att de ska kunna förklara varför de väljer att behandla på ett speciellt sätt.
Känns tråkigt att det här hade kunnat gå så mycket fortare om alla parter hade kunnat kommunicera med varandra alternativt att vi bara hade träffat en enda veterinär och en enda djursjukvårdare hela tiden. Men huvudsaken är att det går åt rätt håll nu. Det känns verkligen i hela magen att det här är rätt väg att gå. Snart är hon frisk!
Etiketter:halt, slipped tendon, trycksår
å vad roligt att det börjar gå åt rätt håll, hoppas Alwin och Bell kan leka sen
kram på er