Ute och spårat

Det var ett tag sedan vi var ute och spårade nu. Hon kändes ju inte speciellt motiverad att spåra personspår tidigare, så då höll jag upp ett tag och funderade på om jag inte skulle börja viltspåra med henne istället. Det tyckte hon var så himla roligt när vi testade på det i valpkursen. Men så har vi så mycket andra kurser i höst nu så det finns ingen plats eller tid att gå en viltspårkurs också. Så vi håller oss till personspår så länge.

Nu när vi var ute la jag ett spår på ca 200 m mitt ute i skogen. Terrängen var granskog med mycket blåbärsris på marken, vindstilla och rätt så kraftigt regn när hon spårade. Spåret lades med lite svängar och med två apporter utlagda. Det är det längsta spåret hon gått hittills och det enda som har haft apporter utlagda.

Hon började väldigt bra! Målmedvetet och engagerat. Det syntes på henne att hon var koncentrerad och säker. Tidigare har hon sett lite osäker ut i spåret. Inte tagit för sig ordentligt och haft dåligt med fart. Men nu var det annorlunda.

Det gick kanon fint de första 175 m. Dock markerade hon inte apporterna alls utan gick bara över dem. Sedan när det var bara några meter kvar bytte hon spår av någon anledning. Hon tappade spåret lite granna och trasslade med repet runt ett träd och tog sedan upp ett annat spår. Lite synd när hon gick så bra. Tyvärr spårade jag inte själv med henne utan Krister spårade med henne. Och eftersom jag lagt spåret hade han ingen aning om att hon bytte spår förrän de var ute på skogsvägen igen. Men väl ute på skogsvägen tog hon upp mitt spår igen. Jag gick nämligen bakvägen till slutapporten för att kunna dra i snöret så handsken rörde på sig.

Ja ja, jag är rätt så nöjd med hennes insats ändå. Givetvis inte bra att hon bytte spår. Men jag ser det ändå som ett framsteg då hon verkligen tog för sig i spåret och kändes trygg och målmedveten.

Nästa gång går hon hela spåret. Och jag får googla lite och se hur jag ska träna in att hon ska markera apporterna.

Spårat i skogen

Nu äntligen har bomullen i öronen lossnat och tjejen har löpt klart. Skönt att ha tillbaka den vanliga Bell igen! Framför allt skönt att kunna ha henne lös på promenaderna i skogen.

På vår kvällspromenad passade jag på att lägga ut 3 stycken spår som fick ligga ca 30-40 min. Hon tog dem klockrent! Kul! Det är första gången jag har sett att hon verkligen haft något intresse och har tagit upp spåret. Är helnöjd verkligen, även om det inte var speciellt långa spår ca 20-30 m nånting. Nu ser jag fram emot på lördag då vi har sista kurstillfället i personspår.

Experimenterade lite med min ryggsäck också. För förra gången på personspår fick jag tipset om att vi skulle göra övningen ”leta upp matte”. Men det kräver ju att man är två och det är jag väldigt sällan. Så jag tänkte att man kanske kunde lägga ett spår och i slutet lägga min ryggsäck som luktar väldigt mycket av matte. Lade ca 5-10 meters spår som hon dessutom såg på när jag la ut som hon fick gå på med en gång. När hon hittade mattes ryggsäck fick hon massor av beröm. Bell tyckte det var väldigt skoj att hjälpa matte hitta sin ryggsäck. Så det funkade väldigt bra. Om inte annat tror jag att det funkar i brist på annat så att säga. Huvudsaken är att hon tycker det är kul och går med näsan i backen.

Tänkte hinna lägga några enkla spår till, innan lördag. Får blir på onsdag och fredag kanske.

Saker jag kan

Saker Bell kan:

Sitt
Ligg
Stå
Hopp
High five
Low five
Stanna
Varsegod
Rulla runt
Nej
Gå ner
Puss
Backa
Springa till matte på ”Bell, kom kom” eller vissling
Gå fot i koppel

Saker vi tränar på:

Spela död
Ut
Putt
Höger
Vänster
Inkallning
Fritt följ

Hon har lärt sig rätt så mycket på de två månader som hon varit hos mig ändå… Duktiga lilla vovven.

Framsteg

Nu går Bell upp själv i trappan på jobbet också. Det krävdes lite övertalning men nu går det som en dans. Men ner går inte! Och jag klandrar henne inte. Jag tycker själv att det är läskigt att gå ner i den. Ska ta ett kort någon dag så får ni se vad jag menar.

Hon har även börjat att hoppa in i bilen alldeles själv. Tidigare vägrade hon och jag fick bära in henne i bilen. Men nu tar hon ett jätteskutt och vips så är hon inne.

Nu orkar hon även att gå till jobbet på morgonen och hem på eftermiddagen. Går vi bara i lugnt tempo och låter henne nosa runt lite och inte har bråttom går det alldeles utmärkt. Det blir inte att vi går varje dag. Men det är rätt skönt att slippa ta bussen.

Nöjd med sig själv

Vi har varit hemma hos mina föräldrar nu ikväll och Bell har för första gången gått upp i trappan själv. Hon var väldigt stolt och nöjd med sig själv. Sen sprangs det upp i den där trappan hur många gånger som helst. Ner vågade hon inte gå först. Utan hon stod där på övervåningen och gnällde tills någon barmhärtigade sig över henne och bärde ner henne. Men efter ett tag tog hon mod till sig och gick ner själv med.