Framsteg

Nu går Bell upp själv i trappan på jobbet också. Det krävdes lite övertalning men nu går det som en dans. Men ner går inte! Och jag klandrar henne inte. Jag tycker själv att det är läskigt att gå ner i den. Ska ta ett kort någon dag så får ni se vad jag menar.

Hon har även börjat att hoppa in i bilen alldeles själv. Tidigare vägrade hon och jag fick bära in henne i bilen. Men nu tar hon ett jätteskutt och vips så är hon inne.

Nu orkar hon även att gå till jobbet på morgonen och hem på eftermiddagen. Går vi bara i lugnt tempo och låter henne nosa runt lite och inte har bråttom går det alldeles utmärkt. Det blir inte att vi går varje dag. Men det är rätt skönt att slippa ta bussen.

Morgonpromenad

I morses gick vi till jobbet. Solen strålade från klarblå himmel och fåglarna sjöng optimistiskt att nu kommer våren.

Vi har provat att gå till kontoret vid 2 tillfällen tidigare och vid båda två slutade det med att jag fick bära en strejkande och trött liten Sheltie den sista biten. Vilket blir bra tungt kan jag meddela. Men i morses tog vi oss ända fram till dörren. Jag på mina två ben och Bell på sina egna fyra.

Så nästa gång jag måste fylla på busskortet blir det inget med det. Då får vi vackert gå till jobbet och hem på eftermiddagen. Men då är hon ju faktiskt lite över 7 månader och borde inte ta skada av en promenad i eget tempo utan tvång på 2 ggr 3 km.